I huvudet på Tiny

Vaknade i morse och hade ont precis överallt i hela kroppen. Klockan hann bli en hel del innan jag ens orkade ta mig ut sängen. Meningen var att vi skulle ta en tur i till stan, handla lite nödvändigheter. Men efter en dusch, som kände jag mig inte alls piggare. Det fick bli till att skjuta upp alla turer tills i morgon.

Efter en väldigt rolig och spännande VM semifinal i går i Junior VM hade ju killarna lyckats ta sig till final. Det kunde ju inte missas. Motståndet stod Canada för. Trefaldigt regerande världsmästare. som vi slog i en riktigt rysare bara för en vecka sedan. Denna match blev precis lika spännande, det började inte alls bra, dom spelade med alldeles för mycket respekt för canadickerna och låg efter första perioden under med 2-0. Men som riktiga svenskar tuggade som vidare och började spela upp sig. Tredje perioden dominerade dom totalt och det var canadickernas tur att se rädda ut. Med två minuter kvar gör vi 2-2 och matchen går till förlängning. Som ska spelat i 20 minuters sudden death. Trots att jag tycker att vi fortsätter spela bra och trycka på, får canada ett ganska snäpligt mål efter cirka 5 minuter och våra tappra killar får nöja sig med silvret. Synd, dom var värda mer.

Jag hoppas att jag mår bättre i morgon, så man orkar med en tur på stan. Att bara stitta hemma hela dagarna gör en så fruktansvärt rastlös. Även med feber och ont i kroppen.

Tills igen….

Så fick jag äntligen min sovmorgon. Det finns inget bättre än att ligga och sova tills man vaknar av sig själv.

Annars har det inte blivit många knop gjorda idag. Det har varit lite plock och städ hemma. Packat upp väskan och annat tråkigt. Tvättat så man har rena kläder när man måste börja jobba igen nästa vecka. För nu är det slut på det roliga. Dags att gå tillbaka till härliga åtta till fem tillvara.

Skönt att man har nått att längta till. Det är ju ialla fall bara fem veckor kvar tills det är dags att ge sig ut på flygtur igen.

Nä nu är det dags för Eastern Promesis.  

Ja, första dagen hemma. Skönt att vara hemma i sin egen lilla säng igen. Där fick jag ligga och dra ända till klockan 8:00 då bagageutlämningen på Arlanda kände att dom kunde ringa och väcka mig. Väskan hade kommit och ville jag ha den utkörd under dagen? Det ville jag gärna, så fort så möjligt. Första utkörningen var mellan 10:00-13:00. Vilket ju passade bra med tanke på att jag skulle hämta ut ny hyrbil klockan 14:00.

Strax innan klockan ett ringer det å mobilen. Den kille med stark brytning frågar förstår jag efter en stund om jag är hemma. Han har mitt bagage. Jag svarar att jag är hemma och väntar på att han ska komma upp. Alla adressuppgifter med både trappor och portkod har de ju fått. Det dröjer ett tag innan det ringer på dörren och när jag öppnar står det en svart kille som skriker åt mig: Vill du inte ha din väska eller?! Det var ju självklart inte vad man hade väntat sig så jag svarar lite stält att jag vill jättegärna ha min väska. Varpå han fortsätter och skriker, nej, du kan inte vilja ha din väska, du svarar inte när jag ringer. Eftersom jag bara för ett par mintuer sedan pratade med honom är jag väldigt oförstående och säger men jag svarade ju. Varpå han skriker: jag ringt många gånger! Jag kan inte kommentera detta för han stampar därifrån i vrede. Väldigt charmigt. Efteråt blir jag så förbannad, över hela grejen att jag ska ringa och ”anmäla” detta till SAS eller vilka det nu är som sköter det hela. Så där behandlar man inte mig när jag varit ute och rest och inte fått med mig mitt bagage. Det ska han minsann bli varse om! Ja, jag låter som en gammal grinig kärring, men så har jag ju passerat 30-strecket också…:)

Bilen är nu hämtat, det blev en likadan som förra gången fast lite ljusgrön i färgen. Ikväll ska det slappas framför TV:n och titta på massa braiga filmer.

Så tills nästa gång…ta ta

Då var man hemma igen och dags för 2008 första inlägg. Det vart dåligt med uppdatering under resan, men med internet-access för 70 kronor i timmen blir det ingen prioritering.

Allt har varit strålande på resan. Massor med shopping och god mat. Mr Big vet precis hur man skämmer bort en. Största minnet är ju så klart av matchen. Mäktig arena, svårt att inte bli imponerad. Sen att det skulle visa sig totalt omöjligt att hitta Man U:s svarta borta tröja i storlek L var ju tråkigt. Vi var verkligen inne i varenda affär i hela Manchester.

När man sedan kommer hem, till snöiga Stockholm och tråkiga Arlanda och bara vill komma hem till sin soffa och slappa lite i soffan framför Premier League, så visar det ju sig så klart att Tinys lilla bagage inte har fått följa med. En timmes väntan framför ett hatat bagageband innan man till slut inser att väskfan inte kommit. För att sedan anmäla att den inte kommit till att få veta att den står kvar i Manchester. Som sagt, nån hatar mig. Jag måste vart en riktig elaking i mitt förra liv.

Just nu saknas glasögonen mest. Att sitta med linserna i efter 15 timmar är inte så skönt som man skulle kunna tro. Att sen inte få hänga in alla nya tjusiga kläder i garderoben är inte heller nått kul. 

Men nu ska man inte låta sånt tjafs förstöra detta. Det har varit, helt utan konurens, den absolut bästa fördelsedagspresent som jag någonsin fått. Vi har haft hur kul som helst och jag har fortfarande inte riktigt smält att den gode Mr Big gick och drog till med det här. Han är för go!

Nu ska det inte dröja så tills nästa gång…:)

Dags för avresa. Väskorna är packade, Ipoden är laddad och snart kommer bilen och hämtar oss.

Blev inte så lugnt igår som jag trodde. Det skulle packas allt, bilen skulle lämnas tillbaka och bokas om till den 3:e januari. På kvällen blev det iväg och kolla in Arn filmen. Den var faktiskt helt OK. Men det är ju alltid lite jobbigt med dessa filmdelar. Undrar hur länge man ska behöva vänta på andra delen nu. Det blev en alldeles för god Club Sandwish innan bion också.

Jag får se om jag får nått tillfälle att skriva där borta, annars kommer jag ha en hel del att berätta när jag kommer hem.

 Ta ta…

Den stora dagen var här. Nu skulle jag då slutligen kliva in i vuxenlivet på riktigt. Det vart inte riktigt så hemskt som jag hade väntat mig. Ångesten hade lagt sig lite mest på grund av stressen de senaste dagarna. När man sedan blir väckt på morgonen på sin stora dag, av att världens bästa pojkvän har bokat resa över nyår till Manchester. För att spendera nyårsdagen på Old Trafford och se good old Man U sparras med Birmingham. Då kan man ju bara sitta och gråta av lycka. Hur lycklig är inte jag?!

Resten av dagen är ett enda lyckorus. Det kokas kaffe och städas, fixar det sista på tårtan och fram med alla kakor. Vid ett började folket komma. Mer presenter, alla visste ju så klart om stora hemligheten så reskassan drygades ut med både kronor och pund. Underbart passande när ens egna plånbok sinat regält på grund av en sönderkörd bil. Det bokades bord till kvällen. Det skulle ut och ätas tappas. Stackars Mr Big som hade vart på stor galej igår och kommit hem tidigt i morse hade det nog lite jobbigt. Men aldrig att han gnäller den ängeln!

En riktigt riktigt bra dag blev det till slut! Nu är det bara till att packa för på lördag bär det av…:)

Kul att Bror också hade fått en Englands resa med fotboll. Helt oberoende av varandra går både Mr Big och Donnan och köper likadan present till oss. Hur stort som helst. Vi har det bra vi….:)

Det är fullt ös här i julhelgen. Juldagen skulle det packas in i bilen igen och åka söderut. Till Mr Bigs mamma och pappa och ha stora julklappsutdelningen. Som tur var, var det lugnt på vägarna och det gick jättesmidigt. Väl där blev man bortskämd som få. Massor med fina saker hade de köpt de tokarna. En jättefin rosa digitalkamera fick jag av Mr Big också!

På kvällen var det dags att dra iväg till Singstar och Plasma. Det var stor Buzzutmaning på gång igen, även här fanns nya julklappar a la Hollywoodquiz. För första gången var jag inte sämst. Jag vann faktiskt en gång. Men det var nog mest för att jag kom lite som en underdog i början. Alla slogs ju mot Lilla Anna och Mr Big, det gynnade mig…:) Sen drogs ju självklart SingStaren fram och Plasma och Långa farbrorn gjorde en oförglömlig Roxanne.

Idag var vi en snabbis på IKEA, för att inhandla kökspallar. Det var en riktigt snabbvisit. Tog inte mer än en halvtimma. Nu ska det göras tårta till i morgon. Det blir Nötmareng med Nutellafrosting. Det är första gången, men det blir nog attans smarrigt. Som tur var är Bror och Donna kvar här uppe så imorgonkväll vankas det utgång och middag.

Nä, nu ska här bakas! 

Ja, en god jul kan det ju bli även fast lilla XTee inte finns kvar. Igår vart det en lagom stressig dag. Det var till att stiga upp i tid, sen kom Mr Bigs mamma och pappa och hämtade upp honom. Själv åkte jag i väg med hela bilen full med mat och klappar. Förbi affären och handla det sista och sen ut på landet. Det gick ju smärtfritt i nya fräsiga BMW hyrbilen. Väl framme hos SysterYster så blev det mat. En sista pizza innan julhelgen drar igång på riktigt, jul mat till tusen.

Kvällen tillbringades med Buzz. Nya Hollywoodquizet kom fram som en tidig julklapp och uppskattades väldigt. Självklart regerade man på det….:) Absolut det roligaste av de spelen som finns. Ser fram emot att gå en omgång med kungen av Buzz: Mr Big. Då ska jag väl i alla fall kunna ge honom en match.

I morse blev man väkt i ottan av Little Miss Chatterbox, här skulle det inte sovas minsann. Tomten skulle ju komma. Det skulle ätas tomtegröt till frukost. Fika skulle hinnas med innan Kalle och hans vänner. Stora julbordet dukades fram. I kväll kommer säkert Buzzet fram igen, vi får se hur det går.

Nu är det dags att ätas!  

Det är dagar som denna som man undrar vilka hemska saker man gjorde i sitt tidigare liv. Jag blir så arg och ledsen, det är så himla tråkigt. Det började strax innan klockan ett. Jag skulle ner och klippa mig klockan ett och ta en sväng förbi systemet innan helgen. Jag hinner bara komma ut runt hörnet när jag ser det. Kan ju knappt tro att det är sant, men ju närmare jag kommer ju värre blir det. Någon har rammat min lilla älskad XTee, och det ser inte bra ut. Hela vänster front är intryckt, någon har kört in fort och ordentligt. Självklart får jag panik och ringer pappa. Vem ringer man annars i kris? Sen drar cirkusen i gång. Det är polisen, försäkringsbolag, knacka dörr i porten, är det någon som sett någonting? Efter massa tårar och samtal börjar saker falla på plats. Vill jag ha hyrbil? med tanke på att det är julhelg och man har ganska mycket inplanerat. Det fixade dom, jag fick skjuts in till bilfirman av Mr Bigs mamma och pappa. Det är tur att det finns så trevliga snälla människor när man sitter i dessa situationer. Tjejen på försökringsbolaget va kanon, hur bra som helst. Mr Bigs mamma och pappa, för att inte tala om Mr Big själv som alltid ställer upp i alla lägen, lika väl min mamma och pappa. Det känns skönt att man är omgiven av så mycket snälla människor. Mr Big fick ta hand om bärgaren när han kom. Det var nog tur, jag hade inte kunnat ta dödsbeskedet som han kom med. Lilla XTee kommer troligen alldrig mer att köras. Han gick i graven i dag, den 22 december 2007. Det vart en kort tid jag fick ha honom. Men han kommer bli saknad. För att titta på skadorna kolla här till höger.

Så ingen klippning blev det ju idag då, jag fick ju mina nya sneakers i går i alla fall. Nått att vara lite glad åt. Eller som kära mamma säger, man ska tacka och vara glad för att ingen vart skadad. Materiella saker kan man ju alltid ersätta. Julsemestern kunde ju defenitivt ha börjat bättre, men man får försöka tänka på det positiva. Jag fick ju en hyrbil i allafall, så helgen är inte helt förstörd. Vi får se på torsdag efter helgen vad domen på lilla XTee blir. Just nu ska jag försöka tänka på nått roligare.

Tills nästa gång!

Den absolut bästa dagen. När man har hela härliga semestern framför sig. Det blir inte mycket bättre än så här. Att man sen vet att om några dagar får man moffla i sig alldeles för mycket god mat och snask det gör ju inte precis saken värre.

Julklappen vi fick igår va ”trumvirvel”, den asfula ljusstaken som jag misstänkte. Sen hade dom slagit på stort och slängde med en chokladask. Men som plåster på såren kom min chef och sa att jag hade gjort ett så bra jobb under hösten att jag får en da darahda…GPS till lilla XTee. Inte illa, inte illa alls. Det är ju precis sånt man vill höra innan man går på semester…:D

För att gå vidare till flera ”listor” så är dagens ämne, vem skulle du vilja bjuda på middag. Fem gäster, döda eller levande. Alla skulle ju såklart vara vid liv och stor vigör om det nu någonsin blev en middag av det hela. En som fick äran att komma på allas middag var den store Leonardo Da Vinci. Artoo ville ha med sig en vän, som kunde intyga om att hon inte ljög efteråt. Herr Skajling ville mest ha en blandning av lagom deppade personer, han valde dock bort Kurt Cobain för han trodde han skulle sitta ensam i ett hörn och knarka. Lite av en stämningsdödare.

Lunchen blev en historia för sig idag. Efter en halvtimmes letande efter en P-plats i det numera inte alltför stora P-huset, gav vi upp och åkte till lilla pizzerian. Väl där fick vi vänta i 25 minuter på vår mat. Så lunchen blev så där härliga 2 timmar lång. Men vad gör det när halva kontoret inte är här, telefonerna är dödstysta och ingen egentligen har någon lust att jobba. Nu sitter jag väl kvar någon halvtimma innan jag drar. Direkt och köper sneakers tänkte jag. Stadium i kungens kurva har ett par Nike Blazers Vita storlek 5. Äntligen som sagt. En liten för tidig julklapp till mig själv. För att fira…:D

So long