I huvudet på Tiny

Den medfödda turen bara fortsätter slå mig hård i huvudet. Japp, det var dags igen att bli påmind om att någon högt uppsatt verkligen inte gillar mig det minsta.

Jag kom hem från träningen i går vid tjugo i elva. Lite glad i hågen för att det hade varit en rolig träning och vägen hem hade bara susat fram. Tio minuter, så fort har det aldrig gått att komma hem. Det glada humöret förendrades ganska snabbt när jag klockan 23:00 fortfarande inte har hittat någonstans att parkera bilen. Helt plötsligt, som från ingenstans, så är det en milijon bilar hemma. Jag som aldrig(ta i trä) har haft problem med parkering. Det kanske inte alltid har funnits direkt utanför dörren men aldrig mer än ett par hundra meter bort. Men nu var det ändring, det fanns helt enkelt inte en enda lite plätt att stå på. Gatan utanför är dessutom full på båda sidor, fast man bara får parkera på den ena. Så när klockan börjar närma sig halvmidnatt tröttnar jag och ställer mig på andra sidan gatan. Där man ju inte får stå, men det är det, eller sitta och åka runt i bilen hela natten. Hur jag ens kunde fundera på att ställa mig där, när jag vet att någon hatar mig, kan jag bara sia om. Men det gjorde jag, jag var trött, ville bara hem, duscha och gå och lägga mig.

Så klart blev jag lappad. Det är inte ens förvånande. Jag måste dessutom tillägga att det varje natt står bilar parkerade på andra sidan gatan. Där man inte får, även förut när det inte var svårt att hitta parkering. Jag har aldrig sett en lapp på en bil. Aldrig. En gammal rosthög som stått på samma ställe ett halvår. Det är den enda p-boten jag sätt i mitt område. Inget av detta är ju dock relevant, för då var det ju inte jag som stod där felparkerd, och det är ju tydligen bara mig man måste sparka på. Halv fem i morse, hade de varit där. Så pass tidigt så de vet att ingen hunnit åka till jobbet ännu. För under natten är det ju så gräsligt att det står bilar där. Tänk va, vad förfärligt!

För övrigt tror jag att vår kära säljchef på jobbat egentligen skulle blivit Piss-lisa. De verkar vara av samma skrot och korn.

Nu, tillbaks till jobbet. Ta ta… 

Detta inlägg postades tisdag, januari 8th, 2008 kl. 1:20 e m och är arkiverad under Uncategorized. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.