Första dagen tillbaka på jobbet
Jag vill egentligen bara sitta och sucka och stöna. För det är så himla tråkigt att vara tillbaka igen. Jag säger det igen, jag kan inte säga det tillräckligt, härligt att det bara är fem veckor tills det är dags att vara ledig igen. Det ska man nog stå ut med.
Ja annars var jag ganska deckad igår. Mådde inte det minsta bättre. Fick först på kvällen äntligen i mig en rostad smörgås, det första sen i torsdags. Så det vart ju såklart ingen tur in till stan. I stället fick man se Charlotte Kalla göra en riktigt häftig prestation. Tur att det är massa rolig idrott att titta på i allafall när man bara kan ligga hemma framför TV:n.
Annars har jag fått lite nytt medlidande för min stackars kraschade XTee. Sånt kan man aldrig få för mycket av. Verkstaden vet ingenting ännu, dom har inte hunnit titta på den lilla ännu. Det känns som det här verkligen kommer att dra ut på tiden. Det har ju redan gått över två veckor. Det är ju inte så kul med tanke på att man får bara hyrbil i 45 dagar.
Träning ikväll, faktiskt inte så sugen. Bara på grund av den där tråkiga ny-känslan som på nått sätt är lite svår att bli av med. Med tanke på att det ändå är ganska många nya i laget trodde jag att det skulle gå lättare och fortare. Det värsta är att jag får sån prestationångest när jag inte känner mig hemma i laget, så att säga. Vilket medför att det mesta låser sig och jag spelar helt värdelöst. Det blir lite av en ond cirkel. Så, nu gäller det att tugga grus tills det lossnar. Då kommer även allt det andra säkert falla på plats.
Nu är det bara en ynka timma kvar tills man får gå hem. Woohoo…..ses!