Äntligen
Den absolut bästa dagen. När man har hela härliga semestern framför sig. Det blir inte mycket bättre än så här. Att man sen vet att om några dagar får man moffla i sig alldeles för mycket god mat och snask det gör ju inte precis saken värre.
Julklappen vi fick igår va ”trumvirvel”, den asfula ljusstaken som jag misstänkte. Sen hade dom slagit på stort och slängde med en chokladask. Men som plåster på såren kom min chef och sa att jag hade gjort ett så bra jobb under hösten att jag får en da darahda…GPS till lilla XTee. Inte illa, inte illa alls. Det är ju precis sånt man vill höra innan man går på semester…:D
För att gå vidare till flera ”listor” så är dagens ämne, vem skulle du vilja bjuda på middag. Fem gäster, döda eller levande. Alla skulle ju såklart vara vid liv och stor vigör om det nu någonsin blev en middag av det hela. En som fick äran att komma på allas middag var den store Leonardo Da Vinci. Artoo ville ha med sig en vän, som kunde intyga om att hon inte ljög efteråt. Herr Skajling ville mest ha en blandning av lagom deppade personer, han valde dock bort Kurt Cobain för han trodde han skulle sitta ensam i ett hörn och knarka. Lite av en stämningsdödare.
Lunchen blev en historia för sig idag. Efter en halvtimmes letande efter en P-plats i det numera inte alltför stora P-huset, gav vi upp och åkte till lilla pizzerian. Väl där fick vi vänta i 25 minuter på vår mat. Så lunchen blev så där härliga 2 timmar lång. Men vad gör det när halva kontoret inte är här, telefonerna är dödstysta och ingen egentligen har någon lust att jobba. Nu sitter jag väl kvar någon halvtimma innan jag drar. Direkt och köper sneakers tänkte jag. Stadium i kungens kurva har ett par Nike Blazers Vita storlek 5. Äntligen som sagt. En liten för tidig julklapp till mig själv. För att fira…:D
So long