I huvudet på Tiny

japp nu har det skett. Jag tröttnade och bytte bloggplats. Ni kan numer följa mina företelser på www.tinytee.se

Länk finns här till höger!

När man inte ens vaknar på morgonen. Inte för att du är så trött så du inte hör väckarklockan utan för att du inte har somnat ännu. När livet är som en hink med iskallt vatten som hela tiden välter över huvudet på dig. Inte orättvisst, bara fel och jobbigt och troligen är allt mitt eget fel. Som att trampa i kvicksilvet och inte veta hur jag ska ta mig upp för att andas.

Dagen höjdpunkt var lunchen. En dag som kommer arkiveras i mitt minne som en dag jag var oerhört tacksam att jag inte började gråta är snart över. Ska jag vara tacksam att allt kommer på en gång. Ibland känns det som så. Att man nästan håller på att knäckas, men överlever. Nästa dag kan solen skina igen, utan ett enda moln på himlen. Det kanske är bättre än att det är lite småmolnigt hela tiden. Hur som helst är jag så tacksom för dessa små änglar till arbetskamrater jag har som jag kan spy min bitterhet över. Som inte bara håller med utan dessutom har lika mycket bitterhet själva att spy ut. Då mår jag så himla mycket bättre….:)  

Just idag är sån pissig dag att ett par nya sneakers hade varit en glädje. Gärna dessa små godingar. Men eftersom jag inte är rik som ett troll får det vänta. Tills lite senare…:) Nej, sista rycket innan jag kan lämna skitskeppet! Tills nästa gång….ta ta.

och två inte hela veckor. Sedan stundar en lång härlig semestervecka i skidbacken. Det är nästan att det gör ont vad attans skönt det ska bli med lite ledighet, dessa påskar håller på att ta livet ur mig. Eller mest är det nog säljarna på jobbet som tar själva livet ur mig, men det är ju på grund av påsken.

Gah, jag vill ta livet av en tant på jobbet. Hon är så attans korkade så jag kokar bara jag tänker på det. En sån där typiskt korkad människa som jag pratade om förra veckan. Om jag var troende, av nått som helst slag, skulle jag vara helt övertydag om att hon var sänd till jorden för pröva mig. Hennes enda anledning till att leva var att göra livet jobbigt för mig för att se hur länge jag skulle stå ut. Jag tror det nu också, även fast jag inte är religös.

Å på tal om det, så hade Pang Prego en skön punkt på progremmet idag. Jag har annars svårt för dessa överdrivna skåningar men idag gick dom igenom världens sämsta musik, och så klart Sveriges sämsta. Detta var underbart roligt, så roligt så jag vill inte berätta om det här, eftersom jag med all säkerhet skulle förstöra det roliga. Jag rekomenderar istället er att gå in på P3 och lyssnar. Det kan vara lite bökigt att leta sig fram till just detta avsnitt men jag hoppas att ni orkar, jag tror det är en halvtimma in i programmet eller så.

Ne nu får det räcka. Tills nästa gång….ta ta.

Vaknade abrubt och tidigt av telefonen som ringde i morse. Bror var på väg hem och ville vänta hemma hos oss på sin skjuss. Det visste jag självklart om, han hade ringt och kollat om det var ok med mig dagen innan. Självklart var det ok, men jag var ändå trött när det ringde. Så en liten snabbis visit blev det på hans snabba Stockhomlsvistelse.

Fredagens tapasprovning var mycket uppskattad. Måste säga att dom har ett bra utbud av olika tapas och många var väldigt goda. Vitlöksräkorna var sådär, alltid en besvikelse och Flanen var katastrofal. Vilket ju självklart gör att betyget sjunker. Skulle vilja säga att rent matmässigt är både Hornstull och Picante bättre. Dock var restautangmiljön helt ok här. Det får bli ett medelmåttigt betyg 3 till BarCelona.

Lördagen vågar jag nästan inte tala om spenderades hemma i soffan tittande på diverse fimer och serier. En helt underbar slapparlördag om jag får säga min mening. På kvällen var det dags för andra chansen i Melodifestivalen. Det hade förbereds med tacos och svull. Mr P kom över och tyckte som vanligt att det var nått fel på maten, för att inte tala om snålt tilltaget för han var ju hungrig som en varg. Han fick dock så han var nöjd till slut. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om själva fesivalen, förutom att jag saknade Björn. Sen tycker jag absolut inte att Sibel har nått i finalen att göra, det är lite av ett hon mot vilka som åkt ut. Själv tycker jag nog Poddles hade förtjänat en plats i finalen, men väljer man att ta med E-type, ja då får man faktiskt skylla sig själv. Nästa helg, när stora finalen i Globen går av stapeln vet jag inte riktigt om jag vågar kolla. Risken för att bli vansinng är överhängande då svenska folket inte är riktigt kloka.

Jo, idag var det ju dags för lägenhetsvisning. Eftersom Mr Big skulle iväg på match med sitt älskade DIF så stod det mellan att gå själv eller vänta tills imorgon och gå på andra visningen. Beslutet togs att jag skulle vänta, det är ju enda värdelöst om bara jag sett den så måste Mr Big ändå gå dit imorgon. Men då ska ni veta var vädergudarna med mig, om det finns några. Regnet sipprade ner och det var inte varmt. Så efter att ha hämtat ut sina säsongsbiljetter ringde Mr Big och sa att vi kunde gå och titta på lägenheterna idag ändå, han hade ingen lust att stå ute i regnet.

Ingen var något att ha. Den en var riktigt cool, en trea i tre etage. Men läget var bedrövligt och så låg den på första våningen med en förödande insyn. Plus att på tredje etaget vart man sjösjuk när man gick. Den andra var för liten, den låg på våning 4 utan hiss och det vet ni ju redan vad jag tycker om plus att det var helt tydligt en rödstrumpa som bodde där. Ett sovrum i knallblått, en hall i knallrött och kök i läskigt kräkgrönt. Fult gammalt kök och litet men fint badrum. Så letande fortsätter. Om ni skrattar nu för att ni tycker jag är kräsen ska ni bara veta att det är jag som är den toleranta av oss två.

Nej ni, nu räcker det för idag. Tills nästa gång….ta ta.  

Det måste vara ett av världens största i-landsproblem. Det här med att hela tiden vilja ha mer och mer. Jag vet inte direkt om det är någonting jag borde skämmas över. Det gör jag hur som helst inte. Jag anser det vara en av min bättre egenskaper. Inte en av det bästa kanske men helt klart en bra. Nu vet jag ju att de flesta undrar varför en egenskap att jag hela tiden vill ha nya sneakers eller nyare häftigare teknikprylar skulle vara något jag är smått stolt över. Så låt mig förklara. Nog för att det tidigare nämda stämmer så gäller även denna egenskap när det gäller kunskap och personliga utmaningar, och det är ju här jag anser det vara en väldigt god egenskap. Jag är aldrig nöjd, jag är övertygad att jag hela tiden kan bli bättre och jag vill bli det. Vilket ju även gör att jag föraktar alla korkade männsikor som hela tiden nöjer sig…:) Men det är en av mina sämre egenskaper. Det är jag fullt medveten om, vilket måste anses som bra ändå…:) Det jag just nu vill ha mer av allra mest är tålamod. Inte direkt något man kan kliva in i affären och köpa vilket man kunde önska ibland. Men vad vore livet utan utmaningar?

Tapas ikväll, jepp nu är det dags igen. Ett nytt ställe är det som ska prövas. BarCelona på Drottninggatan, det är förra ägaren av Caliente som har öppnat nytt tydligen. Det blir Mr Big, Mr P, lilla Anna och långa farbrorn och så jag.  

Nu tror jag att jag ska ta och make weekend…lovely. Till igen….ta ta.

Jag tänker på det ibland. Att jag har så otroligt lätt att störa mig på dumma människor. Som om de skulle vara en personlig förolämpning direkt mot mig, eller i allafall mot mänskligheten. Det som stör mig så mycket är all tid de tar. Varför vill man leva som människa och bara vara en stor belastning för alla runt omkring? Vill inte alla människor vara bäst? Kanske inte på allt, men på det man brinner för och i allafall så bra man kan på allt annat?  Skäms inte folk när de inte fattar någonting, lägger man inte manken till för att inte se ut som ett mongo? Helt tydlig gör de ju inte det och det stör mig. För det går ut över mig då jag måste hjälpa, förklara, underlätta för dem.

Vi har ett par sådanna på jobbet, som ni kanske redan har listat ut. Mest tålamod har jag med dessa människor när jag sitter med högar på skrivbordet som bara växer och tiden räcker aldrig riktigt till. För det är just i dessa tillfällen de väljer att komma. Alltid. Som om de har en jävla radar för när jag helt enkelt inte har tid att göra livet enklare för dem. En utav dem är en medelålders tjock gubbe som troligen är världens ensamaste och jag skulle antagligen ha lite sympati för människan om han inte spendrade sina dagar med att ringa mig femtielva tusen gången för att han har så tråkigt och inte har någon att prata med. Jag är inte den enda heller, nej nej. Det är minst tre tjejer till på kontoret han trakaserar. Varav två är lika medelålders och fullkomligt älskar uppmärksamheten. Detta är ju utöver fruktansvärt patetiskt, självklart bra, förutom att dessa två damer är lika dumma som tåget så hur det än går så är det jag som får göra allt jobb.

Dessutom håller de på att fnittrar, jagar och kicklar varandra i korridoren. Det är så man spyr. Herreguh jag trodde man hade lite finess när man är över 40 år. Nej men vi ska tydligen ha ett fjortisgäng på jobbet nu, som om det inte är tillräckligt jobbigt att åka kommunalt. Inte för att jag behöver det, men bara tanken avskräcker mig! Jag är helt övertygad att minst två av dem ligger med varandra. Piiieeeeejjjyyyoooouuuwww. Tvi vale.

 Nu är det bara 15 minuter innan man får överge skeppet. Lovely. Tills igen….ta ta.

Då skulle man ju kunna tror att det är massa med roligt som dansar in. Men riktigt så kul är det inte. Det är så vansinnigt stressigt på jobbet nu så jag hinner inte in här och plita ner nått.  Hur som helst har det nu kommit så långt att vår allmänt hatade försäljnigschef äntligen har fått foten. Nyheter kom idag mitt i lunchen. Det vart ett så ofantligt lyckorus att folk inte visste vad man skulle säga. Det viskades något attans kan jag lova. Inga danser på bordet eller så, men det kommer nog…:)

Sista träningen innan ett litet eftersäsongsuppehåll. Ett mycket efterlängtat sådat som det länge tvistades om skulle bli av. Men nu är det ledigt fram till påsk. För mig blir det bara en onsdags träning sedan är det dags för efterlängtad Trysilvecka. Det blir väl till att snöra på sig joggingdojjorna och ge sig ut lite själv så man inte helt dosar ihop.

Oh oh oh jag höll nästan helt på att glömma. Det par nya sneakers är inköpta. Det var ett par rackare som jag haft ögonen på länge men inte slagit till på. Nu var det halv-priset rea på Sneakersnstuff och det är ju helt omöjligt att motstå. En liten fadäs in till söder fick det bli, där ett par söta 35:or stod och väntade på mig. Turen toppades med en middag på Därmedpasta. Smarrigt.

Nu ska det krypas ner i slafen bredvid min favvokille. Tills nästa gång….ta ta.

Det var inte alls en sån där morgon som man förstår med en gång ska gå käpprätt åt pipan men dagen var inte gammal när jag misstänkte att den skulle bli lång och jobbig. Visst för att det var måndag och man kanske inte skuttade ut sängen, men när jag steg upp ur sängen som luktade gott av nytvättade lakan kändes det ändå inte så hemskt.

Snön som hade kommit under natten hade redan börjat smälta bort och var en deprimerande grå tung syn när man klev ut genom porten. Inte heller då trodde jag att det bara skulle bli värre. När jag 30 min senare knappt hade kommit upp på Essingen, då började jag ana oråd. Fantasin rasade och det saker jag fantiserade att göra mot de människor som bestämt att sätta upp dessa urfjantiga ”en-bil-per-grön-period” lysen på påfarterna upp på Essingen skulle jag troligen blivit sänd till Sibiren för om jag varit ryss.

30 min för att sedan kunna köra i åtminstånde 50 km/timman är enormt frusterande. Jag hann precis till måndagsmötet. För att kunna lyssna till detta skämt till chef, som manar på i oändlighet om något som jag inte ens kan återge och hoppas att vi alla är så dumma att vi går på hans undanflykter och lögner. Vilket ingen gör så självklart blir det tjafs. Total missärmåndag med folk som ska ha, ha och ha saker nu nu nu. Jag önskar jag var tre år och bara kunde säga Nej. Absolut Vodka – för folk som vågar säga nej.

Pust, ingen träning ikväll. Vi fick hela en dags ledigt nu när säsongen är över. Vilken lycka. Uppslutingen på onsdag kommer säkert vara total. Men det är ju livsfarligt att ta en liten paus efter säsongen så folk får tillbaka lite glöd för träningen igen. I stället för att det ska slitas hund med tio personer på varje träning.

Kan inte låta bli att undra om det är fler som lyssnar på p3 på dagarna. Jag tycker deras morgonshow är helt ok, jag är ju inte på jobbet förens vi åtta så det blir inte så mycket morgonradio. Men på eftermiddagen är det ju Christer och han är ju hur bäst som helst. Det är det där i mellan jag undrar över. Det måste ju vara ett skämt. Hennes mamma eller pappa äger dom radion eller nått sånt? Hon är det sämsta jag någonsin hört i hela mitt liv. Hon är otrevlig, dåligt uppfostrad, obildad och totalt urblåst. Programidéen verkar vara att hon bjuder in sina polare och sitter och snackar skit. Delar med sig av saker som är så pinsamma och fruktansvärt ointressanta att jag är helt chockad att detta får tillåtelse att fortsätta.

Nu är det färdigt-bittrat för denna gång. Men tror inte det är över, till nästa gång…ta ta!   

Det råder delade meningar om när det verkligen är samling idag. Kvart över två säger en och kvart över ett säger en andra. V tjejer har snackat lite och alla har fått olika besked. Men vi kom överens om att åka dit till kvart över två. Efteråt är det ju full fart hem och duscha snabbt om man ska hinna hem till Rune innan Melodofestivalen börjar. Troligen blir det pizza hemma hos henne.

Jag får återkomma till hur det går i matchen och senare på singstar.

Matchen vanns med 6-1. Jag kan inte direkt säga att vi rockade. Det var förvånadsvärt lugn tempo på matchen men vi lyckades ändå hålla undan bra och ha bra utdelning på våra chanser. Rune hängde en, lika så jag. Riktigt skönt. Rätt i fejjan, geten!

Efter blev det ordentligt stressigt. Det blev att dra direkt efter matchen, hem och duscha för att hinna hem till Rune till melodifestivalen. Tidsschemat såg bra ut, tills jag kom ner till tunnelbanan och kom på att jag för ruttna hallon hade glömt drickan. Så det var ju bara knata hem igen och hämta. Det löste sig dock ändå för Rune fixade pizzan så allt var klart när jag kom dit. Det blev melodifestival som för första gången slutade så man inte helt förlorat hoppet till mänskligheten. Efter detta drogs det självklart fram med Singstar. När vi alla sjungit oss hesa tillsammans bytte vi till gammal hedlig dryckeslek. Kanske inte det smartaste draget om man tänker på hemresan. Har dock lovat att glömma bort vad som hände där, så jag säger ingenting här men med tanke på att det var ett par 17-åringar med tror jag alla hänger med ändå.

Nu ska jag ha en lång, seg och lat söndag. Tills igen….ta ta.

En dag med så mycket att göra att jag inte ens hann med att skriva en rad under hela dagen. När jag äntligen fick en minuts andrum passade jag på att få i mig mat. Då hade klockan hunnit bli kvart över ett. Vilket förstörde lite av min kväll. Jag hade ju planerat att äta nått smarrigt och titta på nått riktigt tjejigt eftersom Mr Big skulle ut och galeja med DIFarna. Nu var jag inte ens hungig klockan nio.

Det fick bli te och ett par rostad mackor till nio. Men torsdag till ära är det ju det mycket roligt på TV. 

Fransmän och engelsmän. Rolgt att man inte tänker på hur illa dom tycker om varandra. Eller vatför, vad är det egentligen som gör att dom hatar varandra så till den milda grad. Så frunktansvärt med fördommar, i och för sig har jag också fördommar om fransmän men inte så att jag skulle skylta med det framför ögonen på dem. Men det är roligt att se. Det är väl lite som svenskar och finnar antar jag. Jag hatar verkligen finnar och deras lillebrors komplex. Det är väl bara inse att ni är sämre än oss svenskar på allt utom backhoppnig och dricka vodka.

Sista matchen för säsongen på lördag. Kan bli kul. Självklart blir det avslutningsfest på kvällen. Det är Rune som står för lokal och singstar står på schemat. Med min träning förra helgen kan man ju nästan säga att jag är uppsjungen….:)